Flygtur
Jag kan inte flyga. När jag tappar fotfästet försvinner jag in i mej själv, och där finns bara skräck. Jag blir en allt hårdare knut, hela jag. Jag kan inte flyga, jag har inga vingar.
Jag har samlat erfarenheter från mörkret i hela mitt liv, fångat de där djuren som gräver sej djupt ner i jorden, sett bara rötterna av det som blommar. Jag kan inte flyga, man lär sej inte det under markytan.
Men nu tror jag att jag ska börja kravla mej upp.
Jag har samlat erfarenheter från mörkret i hela mitt liv, fångat de där djuren som gräver sej djupt ner i jorden, sett bara rötterna av det som blommar. Jag kan inte flyga, man lär sej inte det under markytan.
Men nu tror jag att jag ska börja kravla mej upp.
Kommentarer
Postat av: Q
du har redan börjat göra det. eftersom du satt ord på tanken! en dag svävar du!
Postat av: Poetcarina
Vet du, det är nästan som en förbannelse: jag kan formulera ALLTING. Orden flyter. Och flyger. Men inte jag. Istället gömmer jag mej bakom ordflödet, och blir liten ...
Trackback
