Vaxad yta
Det är en process som fascinerar och lockar mej. Jag kan liksom inte låta bli att kolla vad som händer om jag lägger ett lager vax till. Och ett till. Och ...
Det känns så helande när ytan blir vackrare för varje gång.
Som jag vill åldras. Djupna i färgen och bli lite rundare i hacken och skrapet. Utan att vara hårdblank.
Jag har tänkt på vad jag vill göra med mitt liv
Jag vill lära mej spela munspel.
Bagarstugan
Med en stor klump i magen har jag tänkt på skorstenen som leder in vatten under takpannorna, ner på pärttaket under dem och vidare genom takskägget. På norra panelen, som blivit så dålig längst ner mot marken, där gräs och ormbunkar legat emot.
Nu är skorstenen reparerad, ytterpanelen har fått ett tjockt lager rödfärg som skydd i väntan på nästa vår då de dåliga bitarna ska bytas ut (men bara de! inte en enda centimeter av den friska panelen ska bytas!), och vi väntar på plåtslagaren som ska fixa det sista på taket.
Bagarstugan glöder vidare.
Lyckligtvis.
Skördetid
Har hängt lite kryddor på tork över vedspisen i köket. Skivat fem kantareller och lagt dem också på tork över spisen. Det är vackert med det där gröna och gula.
Ska se om jag hittar några äpplen som inte maskarna hittat före, och skiva och torka.
Det känns som en fullkomligt naturlig sak att göra i augusti. Boa in sej och fylla på förråden. Och det är en ren njutning att bejaka stenålderskvinnan i sej.
Konfirmation
Min yngsta guddotter konfirmerades idag. Det var fullt och hett i kyrkan, och folk hade svårt att sitta still. Jag funderade en stund över om det är ett stressrelaterad symtom, att vuxna människor inte klarar av att sitta tysta och lugna under den timme (den här) konfirmationen varar.
Det var ett fint program, och höjdpunkten var när konfirmanderna sjöng The rose. Det var lite darrigt i tonläget och inte helt synkroniserat, men väldigt, väldigt vackert.
"It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It's the dream afraid of waking
that never takes the chance
It's the one who won't be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dying
that never learns to live"
sjöng ungdomarna.
Och jag tant-grät lite bakom handväskan.
När man har varit överallt
Gardinen i sovrumsfönstret fladdrar i vinden, rummet är svalt.
Ingenting annat är egentligen viktigt.
Brev till augusti
Du är blixtar och störtregn och mogen sol.
Du är blå himmel, vit himmel och svart himmel.
Dina nätter är mjuka men obönhörligt mörka.
Dina vindar talar tyst om hösten, så att vi kan förebereda oss.
Äpplena rodnar och sötmar i vår gamla apel. I år ska jag komma mej för att koka äppelmos så att det räcker över hela vintern.
Jag tycker om dej, augusti. Så skönt att du stannar ett tag!
Snäckor
Att jag är som en snäcka. Lever ett stillsamt liv, men kanske skapar en pärla runt en sandkorn. Det tar en evighet, men det gör ingenting. Att jag bor i en mantelhåla, och kan tänka hjältemodiga tankar när jag sveper med manteln. Fast oftast ligger den i mjuka veck i mitt skal.
Att skalet är räfflat och skimrande och sjunker långsamt genom vattnet om man lägger det på ytan.
Allt sånt.
