poetcarina

... och kokt potatis en kall novemberdag. Ibland känns vardagen så väldigt, väldigt bra. Bara bra. Utan vidare bra.

Ikväll ska jag titta på TV-nyheterna och väderleksrapporten.

Jag vet inte vad det betyder. Gråtmild. Det skär i mej, och jag vill gråta, men inte är det milt. Det är vasst och taggigt som en nordanvind i minusgrader. Och fult.

Tja, vad säger man?

Det ÄR mörkt.

Men det kunde ha varit värre.

Det kunde ha varit tomt också.