poetcarina

Som det blåste i natt, gardinen i sovrumsfönstret stod nästan rakt ut. Vinden slet i granhäcken. Det hördes som storm, och ett tag var det riktigt mörkt.

Jag drömde sköna drömmar, med tydliga konturer. Och att det egentligen var jag som skrev texten till Lundells Öppna landskap. I min version gick refrängen: Jag trivs bästa på djupa vatten, nära bottnen vill jag bo.

Men Lundell hade fluffat till den, för han ville att den skulle vara somrig.

Jo nej jo.