Min vilja
Min vilja växte i skogen. Djupt inne bland de stora granarna. Jag gick runt en sjö och över ett berg, jag följde varenda stig som fanns, men min vilja hittade jag inte. Kanske var den en ett skyggt djur, en varg på vandring med skräck för varje uns av människovittring. Kanske var den ett rådjur med spetsade öron, lystrande efter varje litet ljud som kunde varsla fara. Jag gick runt en sjö och över ett berg, och ingen mötte jag. Ingen utom jag hade en vilja som växte i skogen. Det är därför folk drar förbi så fort, passerar som suddiga figurer och jag ropar kärlek! men jag hör inte svaret för jag går i skogen och söker min vilja.
Tack
"Tänk om någon startade ett krig, och ingen kom ..." lär det ha stått på den danska fredsrörelsens affischer på sjuttiotalet eller så.
Nog ligger det mycket i det.
Men tänk om Ryssland i november 1939 när de startade Vinterkriget hade mött ett Finland som inte kom, som inte tog striden.
Sällan tänker jag på det, hur många jag har att tacka för så mycket. För att inte Åland är ett Dagö eller Ösel, för att jag fått växa upp med frihetens arvsrätt.
Det blir lätt så fånigt när jag försöker formulera det; nationalistiskt, enkelspårigt. Egentligen vill jag bara säga tack. Men de som gjorde det största offret kan ju inte höra mej. Kanske de vet. I alla fall vet vi. Tack.
Nog ligger det mycket i det.
Men tänk om Ryssland i november 1939 när de startade Vinterkriget hade mött ett Finland som inte kom, som inte tog striden.
Sällan tänker jag på det, hur många jag har att tacka för så mycket. För att inte Åland är ett Dagö eller Ösel, för att jag fått växa upp med frihetens arvsrätt.
Det blir lätt så fånigt när jag försöker formulera det; nationalistiskt, enkelspårigt. Egentligen vill jag bara säga tack. Men de som gjorde det största offret kan ju inte höra mej. Kanske de vet. I alla fall vet vi. Tack.
