Snäckor
Hade glömt hur mycket jag tycker om snäckor. Igår skulle jag teckna några snäckor, och plockade fram snäckskal ur samlingarna. Alla nästan-glömda tankar ploppade upp igen.
Att jag är som en snäcka. Lever ett stillsamt liv, men kanske skapar en pärla runt en sandkorn. Det tar en evighet, men det gör ingenting. Att jag bor i en mantelhåla, och kan tänka hjältemodiga tankar när jag sveper med manteln. Fast oftast ligger den i mjuka veck i mitt skal.
Att skalet är räfflat och skimrande och sjunker långsamt genom vattnet om man lägger det på ytan.
Allt sånt.
Att jag är som en snäcka. Lever ett stillsamt liv, men kanske skapar en pärla runt en sandkorn. Det tar en evighet, men det gör ingenting. Att jag bor i en mantelhåla, och kan tänka hjältemodiga tankar när jag sveper med manteln. Fast oftast ligger den i mjuka veck i mitt skal.
Att skalet är räfflat och skimrande och sjunker långsamt genom vattnet om man lägger det på ytan.
Allt sånt.
Kommentarer
Postat av: Firren
Du skriver så fint! Du är urbra!!! ;P
Jag skulle kunna beskriva mig själv som... en... fjäril! Alltså (enligt min åsikt)fin, njuter av livet och så var man först en blyg puppa... men man har utvecklats till en självsäker, vacker fjäril! :) Mmm... så skönt att tänka så!
Postat av: Poetcarina
Åh, tack för de orden, finaste Firren! Det är en härlig tanke att du är en fjäril! Hoppas du får sköna flygturer i sommar!
Trackback
