poetcarina

Den har alltid lyst. Som av en inre, urgammal glöd. Stått i hörnet av tomten, vid den stora rosenbusken och småpratat trivsamt med omgivningen.

Med en stor klump i magen har jag tänkt på skorstenen som leder in vatten under takpannorna, ner på pärttaket under dem och vidare genom takskägget. På norra panelen, som blivit så dålig längst ner mot marken, där gräs och ormbunkar legat emot.

Nu är skorstenen reparerad, ytterpanelen har fått ett tjockt lager rödfärg som skydd i väntan på nästa vår då de dåliga bitarna ska bytas ut (men bara de! inte en enda centimeter av den friska panelen ska bytas!), och vi väntar på plåtslagaren som ska fixa det sista på taket.

Bagarstugan glöder vidare.

Lyckligtvis.