poetcarina

Det är så skönt med kvällsmörker efter den här dagen, när solen liksom svämmat över alla bräddar och vräkt ljus över världen så intensivt att jag inte hittat en enda vrå att gömma mej undan i.

Jag känner hur spänningarna släpper. Hela dagen har jag ansträngt mej för att knyckla ihop mej runt mej själv för att slippa ljuset. Nu sträcker jag på mej inifrån.

När jag har lagt mej ska jag släcka lampan på nattduksbordet och lyssna på några kapitel av ljudboken Ängels lek av Carlos Ruiz Zafón. Varenda hjärnskrynkla kommer att räta ut sej av vällust.