Kommunikationsmedel
Sitter och filar på ett brev till en poetkollega i Kina.
Det känns konstigt att skicka iväg ord så långt bort.
Jag försöker intala mej att poesi är ett bättre kommunikationsmedel än flyget.
Men jag vet inte ...
Miljövänligare är det väl i alla fall.
Det känns konstigt att skicka iväg ord så långt bort.
Jag försöker intala mej att poesi är ett bättre kommunikationsmedel än flyget.
Men jag vet inte ...
Miljövänligare är det väl i alla fall.
Knack-knack! Vem där?
Jag vet inte ens vem jag är längre.
Vet inte vad jag vill, eller inte vill.
Vet inte vad jag kan.
En hel massa om vad jag inte kan, vet jag.
Men det försöker jag glömma.
Eller i alla fall: gömma.
Kanske jag är gjord av snö, och smälter nu i dagsmejan och vårsolen.
Kanske det är det.
Kanske jag blir liten och varm och solsvettig.
Och huden doftar så där soligt.
Vet inte vad jag vill, eller inte vill.
Vet inte vad jag kan.
En hel massa om vad jag inte kan, vet jag.
Men det försöker jag glömma.
Eller i alla fall: gömma.
Kanske jag är gjord av snö, och smälter nu i dagsmejan och vårsolen.
Kanske det är det.
Kanske jag blir liten och varm och solsvettig.
Och huden doftar så där soligt.
Dagens outfit
Har inga snygga pics att lägga in här, men jag kan ju försöka berätta lite målande ...
På överkroppen: tjugo år gammalt nattlinne i obestämbar blå nyans, mycket skönare än snyggt. Lindrigt sagt.
Över nattlinnet min dekrock. Har ingen rökrock, men dekrocken är en mycket värmande motsvarighet. Lagom noppig. Strumpstoppning på framsidan, efter att hunden tog sej en rejäl tugga av rocken under några obevakade ögonblick.
Långkalsonger, skitbruna och sydda med svart tråd i grenen, där sömmen släppt.
Slafstofflor i grå ull, med stort hål bakpå höger häl.
Ingen makeup, men dock en vackert röd näsa efter många snytningar i hushållspapper. Påsar under ögonen.
Borde jag skämmas?
Jag tror inte det. I vilket fall som helst så orkar jag inte. Skämmas.
På överkroppen: tjugo år gammalt nattlinne i obestämbar blå nyans, mycket skönare än snyggt. Lindrigt sagt.
Över nattlinnet min dekrock. Har ingen rökrock, men dekrocken är en mycket värmande motsvarighet. Lagom noppig. Strumpstoppning på framsidan, efter att hunden tog sej en rejäl tugga av rocken under några obevakade ögonblick.
Långkalsonger, skitbruna och sydda med svart tråd i grenen, där sömmen släppt.
Slafstofflor i grå ull, med stort hål bakpå höger häl.
Ingen makeup, men dock en vackert röd näsa efter många snytningar i hushållspapper. Påsar under ögonen.
Borde jag skämmas?
Jag tror inte det. I vilket fall som helst så orkar jag inte. Skämmas.
