poetcarina

Är ännu inte innerst. Men vrider mej runt min egen axel, och blir mindre och mindre. Tar in, tar in - böcker, musik, film, bilder, och lagrar för att göra om och förhoppningsvis dela med mej av. Senare. När jag har börjat vrida mej runt mej själv åt andra hållet. Utåt.

Det känns som om det enda jag vill är att vara ensam.

Men inte vill jag ju det, egentligen.

Bara i fred, på lagom avstånd.