(H)järnbrist

Har alldeles för lågt hb igen.

Järnbrist.

Eller snarare hjärnbrist.

För jag vet att jag hamnar här om jag inte fyller på med ordning. Fyller på med järn, alltså.

Och jag vet att jag dricker alldeles för mycket te och cola.

Hm.

Som en nära anförvant sa på tal om att gå i kyrka: Jag VET redan att jag är fattig och syndig, jag behöver inte få höra det från en präst till på köpet.

Det gäller att sluta banka sej själv i skallen, och äta mycket aprikoser.

Dans(k)

Jag har alltid tyckt om dans. All sorts dans. Isdans, konstdans, tävlingsdans, full sula i nattklubben på Arken. Yeah!

Kanske för att jag har så dålig kroppskontroll.

När jag dansar är vi i alla fall sams, kroppen och jag.

Så länge ingen försöker styra oss, alltså.

En helt annan sak.

Den danske poeten Niels Frank muntrar upp mej just nu. Hans tretton haiku med blå tjurar är något av det roligaste jag läst i poesiväg. Som exempelvis i Musikalisk haiku:

"Bilarna susar och vindharpan
knäpper sin melodilösa melodi.
Den blå tjuren smaskar"

Man kan inte bli annat än glad.

Spårlöst försvunnen

Jag har knappt varit utanför dörren idag. Och de små rundor jag varit tvungen att göra utomhus har jag trippat mycket lätt över blötsnön.

Jag har hållit mej inomhus, för det är en dag precis som den här som jag kommer att försvinna spårlöst, jag vet det.

Jag kommer att lösas upp i konturerna och liksom drypa ner i marken tillsammans med allt annat som dryper ner i den.

Inte ett spår efter mej kommer att synas över jord.

Jag tycker inte om det.

Frön

Det är någonting med kvällarna i januari, det där ljuset som dröjer sej kvar några minuter längre för varje dag som går, att mörkret blir lite mjukare.

Jag får kli i fingrarna.

Om man sår frön i januari så blir det ingenting av plantorna. Bara rangel och vingel. Åtminstone har det blivit så när jag har försökt.

Man måste vänta på mera ljus.

Och när man tänker det så kvillrar det som smältvatten igenom en. Man funderar på vad man vill så, och var, och beställer fröer.

Som det ska prunka!

(Allt är glömt om juli, torka och hetta och hur de där plantorna skrumpnar när man råkar glömma vattna dem en dag).

Ännu osådda plantor i januari. De är nästan de finaste.

Ta-da-da-damm!

Jamenvisst, Åsa och Tom, är det Janet Frame som skrivit texten. Frank McCourt är ingen dålig gissning det heller, Isela. Frånsett att det är fel, då.

Åsa var först, pris kommer på posten!

Tom, ja, det är väl bästa bästa bästa tröstpriset att läsa lite Janet Frame, tycker jag.

Och de som inte läst henne kan ju ta och göra det, för hon är så fenomenalt bra. Läste någonstans att två nya översättningar kommer till hösten, och det är ju inte en dag för tidigt.

Mera Janet Fram till folket!

Ö .... ööööh!

Nya tag!

Tänkte börja med en liten tävling, hoppas någon vågar svara! Det finns ett litet pris till vinnaren, det lovar jag.

Jag frossar just nu i Arnaldur Indridasons böcker, isländska berättelser med kriminalinslag. Eller nåt.

En annan ö-författare, som jag beundrar djupt, har skrivit följande i en av sina böcker:

"Andas in lugnt och tyst, sa miss Richardson. Klassen andades in lugnt och tyst allihop utom Ivan Calcött som lät när han andades. Med flit.
  Miss Richardson pryglade honom med remmen. Hon var lång med rätt fyrkantigt huvud som toppen på en klädnypa och hon luktade som inuti vår fingarderob. Hon undervisade oss i poesi på morgnarna. Oh Young Lochinvar has come out of the West, och sång på eftermiddagarna. Oh Shenandoah I long to hear you och Speed Bonny Boat like a Bird on the Wing.
  Hon öppnade och stängde munnen, fort.
  - Andas in, alla, lugnt och tyst och andas ut, medan ni räknar till tio.
  Klassen andades in lugnt och tyst och andades ut medan man räknade till tio utom Minnie Passmore och jag som hann ända till femton."

Vem är författaren? (som inte lever längre, tyvärr, men texterna är odödliga)

RSS 2.0