På väg
Jag börjar förstå att hon inte alltid ska bo i samma hem som jag. Och varje gång hon åker bort känner jag hur tomt huset kommer att bli när hon inte bor här längre.
Livet är att lära sej så mycket som möjligt om förluster och kärlek.
Så mycket som möjligt. Ibland känns det som just ingenting alls.
Fast ...
Nej
Bara lite trasig i kanterna, rispad i fållen liksom. Ganska rädd ibland, skräckslagen av och till.
Men galen? Med all säkerhet inte.
Rapport
08.00: Älsklingen kom uppvacklande i sovrummet, han vakade med vår nyopererade tax i natt. Frös.
08.15: Jag vacklade ner till taxen. Gav henne en värktablett och en prinskorv i pyttebitar. Hon försökte vifta på svansen.
08.30: Morgonte, två smörgåsar, läste ur boken Jag är inte galen.
08.45: Bar ut taxen i trädgården. Hon darrade och ville in igen.
08.50: Bar in taxen.
09.00: Yogade vid ett öppet fönster. Frös. Det var jätteskönt.
10.15: Hämtade posten och läste tidningarna.
11.00: Parkerade vid datorn.
och här sitter jag nu.
Som de där kartorna med en stor röd prick "Här är du nu", och varje gång svindlar det till i mej för en sekund;
hur vet de var jag är?
Sommarsång
Som det blåste i natt, gardinen i sovrumsfönstret stod nästan rakt ut. Vinden slet i granhäcken. Det hördes som storm, och ett tag var det riktigt mörkt.
Jag drömde sköna drömmar, med tydliga konturer. Och att det egentligen var jag som skrev texten till Lundells Öppna landskap. I min version gick refrängen: Jag trivs bästa på djupa vatten, nära bottnen vill jag bo.
Men Lundell hade fluffat till den, för han ville att den skulle vara somrig.
Jo nej jo.
Självplågare
- Det är nu det ska göras! säger älsklingen.
- Nu orkar man bara titta på TV, säger älsklingen.
- Måste ta mitt yogapass nu, när jag hinner, säger jag.
Fast ikväll ska vi titta på deckare och äta chips.
Bara för att det är en ny dag i morgon.
Vi känner oss säkra på det.
Konfirmationsminne
Vi fick gå upp i kyrktornet. Trappan upp i det nästan tusenåriga tornet var trång, mörk, sval och trappstegen svindlande smala. Man fick plats med en halv fot åt gången på dem, ungefär. Att långsamt sega sej uppför den där trappan var som att födas ur en livmoder av sten.
Ljusen och luften slog emot oss när vi steg ut i tornrummet. Kyrkklockorna hängde där; tunga, enorma, liksom för stora för att vara verkliga.
Och för våra fötter bredde vår hembygd ut sej, grönska och vattenglitter om vartannat.
Plötsligt kändes varje sekund av livet dyrbar och mirakulös.
Favoritställning
Två-noll till Finland.
I vilken gren som helst.
Champagne
Inte kommar jag att bli tennisproffs heller.
Och inte vinna på lotto, eftersom jag inte kommer mej för att lämna en rad.
Men jag kan dricka champagne, väl kyld, köpt för egna pengar på ALKO.
Och det är väl rätt bra, det med.
Tjugo telefonsamtal. Plus ett.
Igår kväll ringde veterinären och bokade av vår tid.
Det lönar sej inte att bryta samman.
Till ljudet av en krigsfilm
Jag har börjat passa upp med sådant som skräpar ner min hjärna - sånt som det här ljudet - för jag tror att det alltid blir kvar lite avfall därinne i hjärnvindlingarna.
Fast det gäller att vara rädd om sånt som skitar ner en också.
Orörd är ingen merit.
Vänner från Långtbortistan
Och idag har jag suttit inne med min sjuka dotter, försökt fläkta mej i hettan, hållit mej stilla. Tänkt att det världen är sannerligen stor. Och liten.
Och att paradiset ibland faktiskt är här och nu.
En god cirkel
Om jag fick önska mej en enda kvalitetsförbättring av Gud, så skulle det vara att det är när jag mår som sämst som jag kunde få kraft att yoga och träna pilates och rida.
Men paradoxer tycks vara ett av Guds små skämt med människorna.
Det svänger ju, katten!
Häromdagen kunde jag ha räddat världen och skapat fred på jorden, utan att känna att jag duger någonting till.
Idag har jag städat mitt nålskrin, och känt mej betydelsefull.
Som det svänger!
Omsydd
Hetta
Men ikväll gör det ingenting.
Jag bränner ingen.
Och jag torkar i vinden.
Som ett sånt där ormskinn som ormen krupit ur.
Ssssss.
Patti
Hon påminner mej om drömmarna.
Drömmarna jag drömde som ung, om att hitta mitt eget uttryck i bilder och ord.
Hon påminner mej om att det inte är för sent.
