Spårlöst försvunnen

Jag har knappt varit utanför dörren idag. Och de små rundor jag varit tvungen att göra utomhus har jag trippat mycket lätt över blötsnön.

Jag har hållit mej inomhus, för det är en dag precis som den här som jag kommer att försvinna spårlöst, jag vet det.

Jag kommer att lösas upp i konturerna och liksom drypa ner i marken tillsammans med allt annat som dryper ner i den.

Inte ett spår efter mej kommer att synas över jord.

Jag tycker inte om det.

Kommentarer
Postat av: Isebell Novell

Inte försvinna nu när vi äntligen har hittat dig igen! (just inkommen från snöyran)

2011-01-19 @ 19:49:09
URL: http://Isebell Novell
Postat av: Poetcarina

Nej! Jag håller mej inne tills blåsipporna kommer. Förvinner inte!

2011-01-20 @ 11:01:47
Postat av: santha

Jag tror inte du kan försvinna spårlöst alls :) Du måste givetvis få ha kvar känslan av att det är så, men jag är övertygad om att ordmänniskor som du, de försvinner helt enkelt inte spårlöst :) Gudskelov :)

2011-01-20 @ 17:55:30
URL: http://draksprak.blogspot.com/
Postat av: Susy

Du kommer ju inte att kunna försvinna spårlöst eftersom du lämnat flera verk efter dig!

Din fotspår finns för alltid kvar i dina dikter och texter...så näe, PoetCarina finns ju för evigt hon!

2011-01-21 @ 06:33:52
URL: http://susyfunderarvidare.bloggplatsen.se/
Postat av: Poetcarina

Santha och Susy, käraste ni! Det är svårt att tänka så där, för mej. Jag förstår precis vad ni menar, och på ett plan kan det vara en tröst att tänka att jag lämnar spår efter mej, ordspår. Men samtidigt är inte texterna jag, när jag lämnat dem ifrån mej är de inte ens mina längre. Jag kan inte förklara det. Jag förstår det inte själv. Jag älskar alla mina texter, de är era.

2011-01-21 @ 18:53:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0