Oplockade blommor

Jag är stressad, den kommande veckan är det för mycket, särskilt nu när jag oroar mej för allting på samma gång. Sedan blir det en sak i taget, och ska väl gå på något sätt.

Men nu vill jag helst tänka på vitsipporna. Det är fantastiskt hur de plötsligt slår ut som från ingenstans, alla på en gång, och markerna lyser. Buketterna man plockar blir så fina, runda och fylliga, och den vackra färgbrytningen med skirt vitt mot djupt grönt. Men de vissnar ju genast man plockar dem, slocknar tvärt man brutit stjälken. De vitsippor man sätter i vas är själlösa skal av blommor.

När jag var barn drömde jag om att ha en brudbukett av oplockade vitsippor när jag en gång gifte mej. Oplockade.

Kommentarer
Postat av: Susy

Du får lägga dej i en vitsippsbacke och hålla ena handen om ett gäng oplockade vitsippor då och den andra handen håller du i din kärastes hand som förstås ligger bredvid dej. Prästen får stå vid era fötter helt enkelt :)

2010-05-16 @ 10:19:35
Postat av: Poetcarina

Ja, det vore kanske inte så dumt - jag har alltid tänkt att jag ska låta viga mej utomhus ...

2010-05-23 @ 20:08:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0