Nej
Bara lite trasig i kanterna, rispad i fållen liksom. Ganska rädd ibland, skräckslagen av och till.
Men galen? Med all säkerhet inte.
Hej! Jag är en ny bloggare och söker besökare på min blogg som heter Allvar och larvigheter! Min mamma har en blogg som heter Ad libitum som du säkert känner igen! Jag har för mig att du och mamma brukar läsa varandras bloggar. Kram/Tioåringen! :)
Hej! Jag är en ny bloggare och söker besökare på min blogg som heter Allvar och larvigheter! Min mamma har en blogg som heter Ad libitum som du säkert känner igen! Jag har för mig att du och mamma brukar läsa varandras bloggar. Kram/Tioåringen! :)
Det är du absolut inte!! Var boken bra? Jag har läst OM den, och tänkte att den borde man få läst. Fast lite retar det mej, tanken att man ska lära sej leva med det. Jag skulle föredra att leva utan det. Det är märkligt att känslan av det alltid ska ligga där i bakgrunden, fast man för tillfället mår bra. Det är ungefär som den där känlslan när man tror att man glömt något. Det skaver liksom i den mentala skon.
Hej Firren! Du har en störtskön blogg! Jag har kollat den flera gånger. Stor kram tebakas!
Käraste Q, jag har läst halva boken ungefär och jag tycker mycket om den. För mej sätter den faktiskt igång processer som jag tror kan hjälpa mej att komma vidare i livet. Jag är så fruktansvärt styrd av min panikångest, och jag tycker boken ger lite kraft och råd om hur man blir mindre styrd. Vet inte ännu hur långt det räcker, men ... Och jo, nog ber man och önskar och förbannar - att få slippa, att få leva utan den. Skav, skav ...
